Känslig berg- och dalbana
Det känns väldigt jobigt att inte kunna bli glad fullt ut över den här graviditeten! På ett sätt känns det som att jag faktiskt är gravid och då är jag lycklig en stund, men sen kommer de där tankarna om att hjärtat säkert slutat slå och jag kommer få dåliga nyheter vid första ultraljudet. Det är inte roligt att känna såhär för jag vill kunna vara glad och ha den här fina stunden som alla gravida snackar om. Jag kan helt enkelt inte tro att det kommer komma någon bebis förrens jag ser hen och förlossningen är färdig. Och inte ens då går det att slappna av för då finns det andra komplikationer som kan göra att man förlorar sitt barn. Jag vet att jag kommer bli totalt knäckt om detta inte går hela vägen. jag känner det på mig, jag klarar inte av en sån här grej till. Jag har varit stark i många andra situationer och klarat mig undan trots allt jag varit med om, men just nu känner jag mig oerhört svag och orkeslös. Skulle det hända något nu så tror jag att jag skulle ge upp på allvar, det skulle slå slint totalt.
Hoppas att jag mår bättre snart